Efter en tid med riktigt skitväder och kraftiga vindar hade vi på västkusten idag en skön, solig och stilla dag. Ett väder som gjorde att man bara var tvungen att gå ut och röra på sig! Jag passade på att rigga i ordning 18´och den låååånga tävlingslinan, detta “kit” luftas allt för sällan för att kunna hålla ett högt snitt… Hur som helst, jag traskade ner till kusten för ett träningspass med långlinan och det kändes nästan som en tidig vårdag. Kusten är i princip det enda stället som den nästan 30m långa klumpen går att kasta på, linan och spöet kräver en del plats!
När jag väl kommit igång med kastande så ser jag någonting som ger mig en sådan där härlig rysning i kroppen. Ett lugnt och kraftigt vak på ett sådant sätt att man förstår att fisken är stor, precis framför min spötopp! Med tanke på fiskeförbudet efter havsöring var det bara att träna vidare med min lilla garntuss. Det går kanske 10-15min till så är samma, eller en annan fisk, uppe och gör ytterligare ett lugnt vak med pondus och denna gången på andra sidan utav udden jag kastade på. Det gjorde nästan ont i kroppen när jag tänkte på att det är mer än 3 månader kvar tills det är dags att blöta flugan på vår vackra kust.
Hur gick träningen då? Inte särskilt bra… Jag kunde inte sluta tänka på dem grova fiskarna!
